Häromdagen hände det igen. Skulle äta lunch på restaurang i samband med ett möte och trots noggranna förhandsinstruktioner blev det den i stort sett vanliga visan.

- Jaha, det var laktos du inte tålde ja?

- OCH mjölkprotein.

- Lasse, har du koll på laktosfria?

- OCH möjlkprotein, mumlade jag utan något vidare hopp. 

- Laktosfritt? Jodå, det ordnar vi, svarade Lasse från köket.

- Och mjölkprotein, väste jag nu.

Fem minuter senare:

- Sådärja, laktosfritt. Fast köttet är stekt i smör, går det?

Och där resignerar  jag fullständigt och diskret, säger ”Visst, det får väl gå” och bara orkar inte tjafsa mer med risk för att ta ut ackumulerad frustration på bara en i raden av nonchalanta restauranger.

Bestämmer mig dock senare för att nu får det verkligen vara slut. Letar upp den guide jag hittat tidigare och bestämmer mig för att printa den för utdelning vid restaurangbesök eller maila länken i förväg när jag kan.

http://www.ica.se/file_archive/pdf/allergikort_laktos_mjolk0609.pdf

Ska man behöva känna sig elak och sur och jobbig bara för att man vill må bra? Tydligen.